Ja det kan man verkligen säga för i så fall hade det nog inte gått så bra igår!

Var nere i Löberöd med Roxette igår..

Jag kännde mej ganska så stark tills vi hade ca 1mil kvar då brast allt igen!

Mina nerver håller inte för sånt här när det gåller ens bästa vän och sin livskamrat!

Men som jag lovat- ska jag inte ge upp vi ska fixa detta!!!

Ställde in Roxette i stallet och hon ställde sig vid fönstret och solade sig lite i det härliga vädret som var i skåne landet igår:) kvart över 12 så sa Lisa att vi kunde komma ut.

Vi började att springa med henne igen, förra gånger 2grade halt igår 1grad halt!!!:) Hon är betydligt piggare tycker jag hon lyfte hur lätt som helst på benet. Och nu när det inte är is gata ha vi kunnat vara ute och gått.Tack vare att jag inte gett upp framför allt att Roxette inte gett upp visade det resultat!

Skickade till Petra helt överlycklg, och hon lika så..

Mamma skrek i telefonen a lycka och jag var stum.... Var nästan för bra för att vara sant!

Men andra sprutan igår och det gick bra bara hon slipper se den- sådan matte sådan häst!

När vi åkte hem sa jag till pappa att jag  inte önskar mej något i födelsedags pressent u´tan att det här räcker för jag ska vara nöjd!

Ner om två veckor igen och förhoppningsvis sista sprutan då!

Kunde inte bli bättre till min födelsedag (idag!).....

Tack alla snälla för alla gratulationer idag och framför allt stöd jag fått med min polle.

Som sagt nu ger vi inte upp utan förtsätter att kämpa på!