Måste först och främs säga att idag fyller Roxette 19år!

För precis en månad sen fyllde Tekkla 2år..

Varit på kalas idag, mycket trevligt!

---

Vill passa be alla läsare om förlåtelse för min JÄTTE dåliga uppdatering, men hände lite för mycket i mitt liv ett tag.. Vilket fick mej att stänga allt inom mej tills bägaren rann över. Därför prioreterade jag bort bloggen ett tag men jag hoppas att jag ska orka och hinna med den bättre nu, käns iaf lite bättre!

Vad har då hänt sen sist??

Kanske lättare att säga vad som inte hänt?!

Inte nog med att Roxette blev skadad och det var supeer mycket med det så gick ju även en nära bekant bort!

Bergavningen fasade jag för och kom bara ihåg att jag yrade runt här hemma som en galen panna och visste inte riktigt vad jag gjorde eller skulle göra..

Precis innan jag skulle åka så bröt jag ihop för jag visste att do skulle börja prata om häsarna och då skulle allt komma upp med Roxette..

Träffade mamma och pappa vid kyrkan, mamma gav mej inte bara en, två, tre servetter nej typ 10 stycken! Kunde nog vrida ut allihopa när jag väl kom ut!

Mcket rikigt dom började prata om hästar, oh då kom allt upp igen med ´Roxette och allt Lief sagt om oss att han verkligen tror på oss, och i den stunden kände jag att jag svikit han för jag aldrig kommer kunna bevisa det jag verkligen ville med henne!

Avsked i kyrkan har jag aldrig varit med om och fan så hemskt, när Kerstin ick fram gick det åt helvete för mej och jag lät nog som en stucken gris..

Efter att jag träffat Kerstin en del nu efter så känns det lite bättre men går aldrig att beskriva med ord hur jävla hemskt och orättvist livet är...

Roxette fick stå bra länge och jag började rida Zara, vilket jag till en början tyckte var väldigt jobbigt att ta henne från hagen och sätta mej på en annan häst och rida iväg när roxette såg mej, snacka om att man käner sig hemsk. Men Zara gick super bra och ag var väldigt nöjd men jag kände att jag ville lägga all tid på Roxette så borstade henne ca två timmar om dagen, sen fick jag rid abstinens igen och då var jag på Zara ige. Har bestämmt mej för att pröva hoppa henne, tror hon är lysande hopp häst.

Men dressyrtanten ger ju inte upp sina drömma om dressyr så jag kämpade, både blod, svett och tårar och ja till slut lossnade det mesta och jag började känna att- ja det kanske finns hopp fö henne ockås!

Petra och mamma tyckte hela tiden att jag skulle ut med Roxette- men jag ville inte! vet egentligen inte varför men var väl rädd att det skulle göra med skada än nytta fastän Lisa sa att jag skulle ut med henne.

Utan att säga något till någon red jag ut med Roxette i skogen bara skritt och det gick super.. Men på kvällarna kom allt över mej om att det aldig kommer bli som förr. Allt jag gör nu påninner om förra året så allt var normalt och allsvenskan i år och allt vi ahde framför oss..

När man mitt i natten vaknar  och bara fundera och gråter ringer man min ängel Petra. Antingen gråter man eller vill man bara höra henns positiva ord!

Vet inte hur många gånger jag ring och skickat sms till henne medans jag varit ledsen... Inte för att saker och ting förändras utan bara att eftersom jag intala mej att det är mitt fel allt så är det skönt att höra att det inte är det!

Jag vet att det inte är mitt fel men det är väl ett slags försvar...

Red ut några gånger och sen fick hon stå ett tag till då allt blev för mycket! Jag visste varken in eller ut.

Nu har jag åter igen tagit upp ridningen med henne och jag har till och med travat och galopperat henne.. eller joggat för i traven blir det nog för stor belastning att det är obehagligt så därför jogga vi och då märks inget! Detta var förra helgen då skicka jag till Petra vilket niog fick henne lite nervös men i själva verket hade hon mästan börjat gråta!

När mamma kom upp till hästarna så sprang jag och kramade henne lika så pappa.. pappa så söt- han lev helt rörd och prata fortfarande om det.

Igår red vi hem hästarna från betet för att dom måste äte upp lite grann vid sjjön innan gästerna kommer så mamma på zara jag på roxette och lill fisen gick snällt bredvid sin mormor och mamma:) Så nöjda alla tre, inte minst jag!

Med Tekkla går allt lysande nästan så bra att jag undrar vilken dag jga kommer få en spark.. Hon är fruktansvärt envis (undrar em hon fått det av Roxette?)

men vill så mycket hela tiden och fega inte för något utanväldigt framåt och positv... ci träna med sadel och träns.. och vita lindor så klart!

Hon har nog me eller mindre tagit över zaras kiffier träns.. vilket gör att hon nästan måste gå som en stjärna, om man bär det märket!

Bara att hoppas!

---

Vill bara passa på att tacka alla som ställt upp för mej och mitt humör nu tiden som varit. Ni som alltid funnits där.. Lyssnat och ja allt, har inte rikigt varit mej själv men förr eller senare måste väl alla änslor komma ut. och än har jag inte bearbetat detta klart.. skickade till petra senast idag och var ledsen men vet inte riktigt varför?

Mamma, pappa, stefan och fredik tack för allt stöd!

Petra<3, Helen, Anna, kollegor på båda jobben och alla andra vänner, stort tack!

Sen vill jag gärna skicka en hälsning till Farax coh Pauline att vi håller tummarna, det är bara att hoppas att turen är på er sida så här nära em!

Håller tummar och hovar!

---

Lika bra jag inte skriver mer nu för då se Petra att jag inte alls tar det lungt som jag blivit tillsagd att göra...

Har haft ont i min bröstkorg i snart två veckor. Doktorn trodde jag led av stress.. är det någon som tror på en doktor och framför allt vad är stress???

Ska bara ska bara sen ska jag göra det och det och det.. nej stressad är jag nog inte, har nog ara varit lite mycket i min hjärna.

Men jag hoppas orkar skriva lite mera här nu mera!

Hörs i morgon!!!

Tänk att det var två år sen.. Mina älsklingar, älskar dom mest i hela världen.. även zara som står och hejja på vid sida om...