Kom bara på nu att nu är det över ett år sedan..

11:e november förra året gick Roxette omkull och sedan dess har man befunnit sig i en bubbla av hopp lycka och tårar!

Alla mål alla träningar alla tävlingar framför allt hoppet att hon skulle bli frisk.... Allt är kört, nu får hon gå i hagen och ha det bra! Promenera med sin matte och skritta ut ibland.

Men sitter här och kolla på när det hände, fy fan kommer aldrig glömma det!

Alla som säger livet går vidare, bull shit!!!

Varje dag varje timme varje minut varje sekund tänker jag på henne, tänk om jag inte skulle ridit den dagen då hade det aldig hänt!

Tack alla nära och kära för att ni alltid funnits där för mej! Stort tack till mamma och pappa som vet hur mycket kraft detta tagit på mej och ibland kommer det över mej, eller hur petra!?

Lova att jag ska bli bättra, hoppas att storebror kan hjälpa mej någon dag att fixa bilder..

Hej så länge...;(